Vanjas ateljé lever arvet från Malmsten

Glöm massproduktion och snabbtillverkning. I Vanja Sorbon Malmstens ateljé skapas allt från grunden, med kärlek och omsorg. Hantverket har hon lärt sig av morfar Egil Malmsten och nu för hon arvet vidare med sina handgjorda lampskärmar.

ANNONS
|

Redan som liten flicka lekte Vanja Sorbon Malmsten, som är barnbarnsbarn till möbelformgivaren Carl Malmsten, i verkstaden hemma hos morfar Egil i Bergshamra by utanför Stockholm.

– Det var så spännande där med alla verktyg och maskiner. Morfar visade mig hur man kunde svetsa glasögon av metalltråd i den gamla punktsvetsen och när jag blev tonåring fick jag jobba extra hos honom med att svetsa ihop lampställningar, säger Vanja Sorbon Malmsten som i dag har sin egen lampverkstad i en källarlokal i Bandhagen.

Men det var inte morfar utan mormor, Birgitta Sorbon, som en gång i tiden skapade de klassiska papperslampskärmarna med torkade växter. Inredningsdetaljer som är lika populära i dag som på 1950-talet då de såg dagens ljus.

ANNONS

– Lamporna har fått sitt namn efter mormor: Birgittaskärmar. Hon dog bara en månad innan jag föddes 1973. Då fortsatte morfar tillverkningen på egen hand ända till 2008 då jag tog över.

Men resan dit var minst sagt krokig. Det var inte självklart för Vanja att börja jobba med morfar, även om hon fick frågan första gången redan när hon var i 20-årsåldern.

– Då var jag inte redo att driva eget. Jag hade andra idéer om vad jag ville göra i livet.

Morfar Egil släppte dock inte tanken på att låta barnbarnet ta över. Så 15 år senare, efter ett par konstskolor, ett antal jobb, några långresor och två barn, fick därför Vanja frågan igen. Då bestämde hon sig för att satsa.

– Morfar var 87 år och orkade inte längre hålla på med skärmarna. Så jag tänkte: "okej, nu gör jag det här på riktigt". Det är jag glad för i dag.

Sedan dess har Vanja tillverkat tusentals skärmar. Merparten är gjorda i morföräldrarnas stil och anda men hon har även utvecklat några av dem och skapat sin egen design.

– Skärmen Matilda, som är döpt efter min dotter, är ett exempel, Ovalen är ett annat.

Varje enskild lampskärm är tillverkad helt för hand och har ett unikt mönster av handplockade och handtorkade växter på det vita pergamynpapperet.

Vanja börjar med att klippa och böja till metalltrådar och stag till skärmarna. Det gör hon på en vev som har olika dimensioner beroende på hur stor lampan ska bli. Sedan svetsar hon fast stagen som hon först måttar ut med hjälp av en mall.

– Punktsvetsen har jag ärvt av morfar. Den är minst 70 år gammal men funkar fortfarande. Jag bävar för dagen då den går sönder för det finns knappast några reservdelar kvar att köpa.

När svetsandet är klart lämnas lampställningarna till en lokal industrilackerare ett stenkast från verkstaden. Där vitlackeras de innan de kommer tillbaka till Vanja, som då kan sätta i gång med favoritdelen av sitt skapande: att klä ställningarna med papper och växtdelar. Papperet läggs i fyra lager med klister mellan. Växterna placerar hon ut mellan de två sista lagren.

– Jag går på känsla och gör allt med ögonmått, det finns inga mallar. Jag väljer de växter jag tycker är vackra och provar mig fram tills jag är nöjd.

En lampskärm tar mellan en och en halv och två timmar att tillverka beroende på storlek, men då är inte insamlandet av växterna inräknat.

– Det är den roligaste delen av jobbet, men också den mest stressiga. Växterna är ju bara fina några få månader om året, då gäller det att hålla sig framme, säger Vanja och berättar hur morfar Egil lärde henne att känna igen olika grässorter.

– Han skickade ut mig och min syster att plocka och så fick vi tio öre styck per vårfryle, ett speciellt gräs som han gärna använde.

Vanjas egna favoriter är gräsen bergslok och lundslok.

– Jag har blivit lite av en växtnörd, eller kanske ska jag säga gräsnörd. När andra går ut och plockar svamp går jag ut och plockar gräs, säger hon med ett skratt.

Hur ser det då ut för nästa generation Malmsten – vem ska ta över skärmtillverkningen efter Vanja?

– Ja, det är frågan. Mina egna barn är inte intresserade, men jag kanske kan lyckas få min 15-åriga systerdotter att nappa, för hon har sagt att hon tycker det vore kul. Det skulle vara jätteroligt om mormors och morfars tradition fick leva vidare in i nästa generation.

FEM FRÅGOR TILL VANJA

Vad är roligast med jobbet?

"Att vara ute i naturen och plocka gräs och växter som ska pryda skärmarna. Men också att klä skärmar och skapa mönster. Jag gillar att det är ett så varierande jobb med många olika moment."

Vilken är den största utmaningen?

"Att hinna med allt eftersom det är så många olika moment och jag gör allt själv från grunden. Men även risken att något verktyg går sönder för då är det nästan omöjligt att få tag i en ersättare eftersom de flesta redskap jag använder är så gamla. Samma sak med pergamynpapperet, det är svårt att få tag i numera så jag måste planera väl för att inte stå utan."

Vilken är din favoritdesigner?

"Har ingen speciell favoritdesigner men jag tycker om vackra, praktiska saker som säger något om personen som äger den."

Vad inspireras du av?

"Naturen."

Vilket är ditt favoritmaterial?

"Har så många! Som trä, papper, metall, lera."

ANNONS