Vad heter du? Vad gör du (läs: var jobbar du)? Jaså, du pluggar… Men vad ska du jobba med i framtiden?
Jag tror att vi alla har varit med om någon variant av denna konversationen. Det framstår som naturligt att den andra frågan man ställer är vad en gör om dagarna. Även jag är skyldig till detta. Det är vad vi har lärt oss att göra. Men jag vill be dig, läsare, att fundera på hur du närmar dig en denna konversationen nästa gång du träffar någon ny person.
Fundera också över vad som händer när den andra frågan för att lära känna någon är vad de gör för att tjäna pengar. När vi frågar efter personens jobb kodar eller dömer vi den efter hur mycket vi upplever att den personen borde tjäna. Vilket värde vi lägger i detta skiljer från person till person, men vi alla lägger ett värde i vad vi tror att den andra personen tjänar eller vilken status vi kollektivt upplever att yrket har. Jaså, du är undersköterska… eller jaha, du jobbar på ett investmentbolag sägs troligtvis med ett visst mått av medlidande respektive respekt.
För personen utan jobb, vare sig det är självvalt eller för att de inte kan jobba, kan det också innebära ett moment i den sociala interaktionen som i bästa fall resulterar i att man får sneda blickar och som i värsta fall innebär att man isolerar sig själv för att slippa skammen som finns i att man inte jobbar. Och för att gå tillbaka till den tidigare poängen så dömer vi en arbetslös person mycket negativt.
Vår bedömning av personer utefter deras jobb, särskilt när det kommer såpass tidigt i interaktionen, innebär att vi ibland aldrig kan komma vidare. Visst, vi kan lära känna dem djupare, men kom ihåg vad man brukar säga. Första intrycket är viktigt.
Så nästa gång du träffar någon ny, motstå impulsen att fråga om deras jobb direkt och fråga om deras intressen istället. Fråga vad de tycker om att göra på fritiden eller vad som ger dem glädje. Fråga om vad som helst, bara du försöker undvika att fråga om var de jobbar. Låt det stå som femte eller sjätte frågan om en person, inte som den andra. Jobb är för många en viktig del av deras identitet, men samtidigt är det för många också bara något man gör för att man måste. Vår arbetstitel eller lön borde inte vara det som definierar oss som människor. Så undvik att ställa frågan direkt. På så sätt kan vi närma oss varandra inte som kuggar i ett hjul, utan som människor.
David
LÄS MER:Skolministern – sätt psykisk hälsa på schemat
LÄS MER:Så kan vi vända sjukdomstrenden