Det är en klar och vacker morgon. Den sista frosten dröjer sig kvar i gräset utanför den vita stenkyrkan som tronar i en sluttning ovanför Lindome by.
Det är här Henriks mamma Heléne ligger begravd och efter begravningsgudstjänsten ska Henrik få vila bredvid henne.
– Begravningar är alltid speciella, de är unika för varje människa, men det är klart att det är en extra dimension när en människa är så ung, säger kyrkoherden Ylva Leitzinger som möter upp inne i kyrkan.
Frölunda hockeys färger
På den vita kistan längst fram i kyrkan ligger Henriks hockeytröja och handskar översållade av vita blomblad. Bredvid kistan står hans skridskor och hockeyklubba.
Många av blomarrangemangen bredvid kistan går i Frölunda hockeys färger. Flera av de främre bänkraderna är vikta åt kompisarna i Henriks hockeylag.
Henriks pappa Mika bär också en Frölundatröja med namnet Myllykoski på ryggen.
Det har gått en och en halv månad sedan Henrik Myllykoski Olani hittades avliden i Säveån i Alingsås efter en massiv sökinsats. Ett par hundra personer har kommit till kyrkan för att hedra honom och ta ett sista farväl.
Direkt efter klockringningen ställer sig Henriks vän Alex Dahlqvist bakom mikrofonen. Höstsolen strilar in genom fönstren medan hon utan en darrning på rösten framför låten ”Vi saknar dig” som hon skrivit till Henrik.
– När en människa dör, dör en hel värld av möjligheter, inleder prästen Katinka Randin sitt griftetal.
Fattar varandras händer
Hon pratar om frågor vi tvingas leva med utan att riktigt få ett svar på. Sorgen hos dem som lämnas kvar.
Och hon uppmanar alla att visa omsorg om varandra.
– Det är det som gör det möjligt att överleva, säger hon och ber alla fatta sina bänkgrannars händer och ta ett djupt andetag tillsammans.
Och så pratar hon om Henrik. Hon har fått honom beskriven som en bra person. Sprallig. Självständig. Tyckte om att träna.
– Han älskade Frölunda och att spela hockey. Men han gillade också att ta det lugnt och spela spel med vänner.
Det fanns också det som var jobbigt för Henrik, säger hon. Som saknaden efter hans mamma som han längtade efter.
– Nu ska de få vila i samma grav, säger Katinka Randin och hoppas att det i nästa liv finns ett rum där Henrik och hans mamma får träffas och ta igen den tid de missat tillsammans.
Kents låt ”Utan dina andetag”
Efter griftetalet sjunger Henriks kusin så skört och vackert när hon framför Kents låt ”Utan dina andetag”.
Därefter får begravningsgästerna ta farväl framme vid kistan. Medan de går fram i små grupper spelas Frölundalåtar i högtalarna. Efter en stund börjar organisten Janet Ertsborn spela Tomas Stenströms låt ”Ser du månen där du är ikväll” som övergår i ”Everybody hurts” med REM.
Innan slutbönen sjungs psalmen ”Tryggare kan ingen vara”.
Till stilla musik bärs sedan Henriks kista ut och det stora följet går efter mot den plats på kyrkogården där Henrik ska få sin sista vila. Efteråt hölls en minnesstund i kyrkans hus för anhöriga och vänner.
Henriks anhöriga har godkänt AT:s närvaro under begravningsgudstjänsten.
