Tv:n fortfarande central i många hem

LÄS MER:Investera i dina relationer med ett gästhus

Den är ett fönster mot världen, ett underhållande sällskap, en informationskanal och en barnvakt. Sedan tv:n slog igenom på 1960-talet har den haft stor betydelse i våra liv. Den har till och med förändrat hur vi inreder hemma.

På bara några år förvandlades det lite finare sällskapsrummet till ett vardagsrum med tv:n i centrum. Strama matgrupper och rakryggade fåtöljer fick ge plats för bekvämare soffor med matchande soffbord.

– Hur man förhåller sig till tv:n beror på flera saker. Hur stor bostaden är och var i livet man befinner sig, säger Åsa Copparstad.

Hon är kreatör och inredare på mäklarbyrån Historiska hem. Under sina sex år där har hon hunnit besöka en mängd olika hem och sett det mesta i inredningsväg.

Hennes erfarenhet är att det ofta saknas tv i små ettor, där det oftast bor yngre personer. Internetsstiftelsens senaste undersökning från 2020, om svenskarnas medievanor, visar också att unga sällan tittar på traditionell tablå-tv. I stället är det webb-tv och strömningstjänster som gäller, och dem kollar man på i sin dator, mobil eller på sin surfplatta.

– Då finns det ju ingen anledning att ta upp yta i sitt enda rum för en tv med tillhörande soffa, säger Åsa.

Däremot brukar apparaten dyka upp om bostaden är lite större eller om personen som bor där är äldre. Och hos barnfamiljer är den i stort sett obligatorisk.

– Mitt intryck är att tv:n fortfarande har en stark ställning som en samlande punkt i våra hem. Hela fredagsmys-kulturen bygger ju på att kolla på en film eller ett tv-program tillsammans, säger Åsa.

Hon har inget emot att tv-skärmen placeras väl synlig mitt emot en soffa i vardagsrummet. Det blir oftast bättre att bejaka att den finns där, i stället för att försöka gömma undan den i ett mindre rum eller i en gillestuga.

– De där utrymmena som ska vara enkom för tv-tittande är jag inte så förtjust i. Kanske om man har ungdomar som vill ta hem många kompisar, men annars tycker jag det är bättre att ha tv:n i vardagsrummet där man är mest.

Däremot kan man skippa de speciella ”mediamöbler” som finns på marknaden, tycker hon.

– Ja, usch! När min man och jag flyttade ihop fick vi för oss att köpa en tv-bänk. Den var så ful att jag bara stod ut i två dagar innan den åkte ut.

Då är det bättre att antingen hänga den platta skärmen på väggen – gärna omgiven av andra tavlor så att de bildar en enhet – eller ha den på ett lågt sidobord. Om möbeln har hyllplan, är de perfekta för fjärrkontroller, tv-boxar eller spelkonsoller.

LÄS MER:Han hittade meningen med ett liv på landet

– En annan variant är att bygga om ett skåp så att det går att stänga om tv:n när den inte används. Eller att platsbygga en hylla där ett utrymme anpassas efter tv-skärmen.

Hemma hos Åsa Copparstad råder en minimalistisk stil. Där vill hon vila från intryck. Färgskalan är återhållsam och de många trärena inslagen – som lister, dörrfoder och innertak – knyter an till tallarna som syns genom de stora glaspartierna mot skogen.

– Vår tv är lagom stor och står rakt upp och ned på en träbänk. Mitt emot har vi soffan som blir en naturlig samlingspunkt.

LÄS MER:"Hem som är personliga är alltid trevligare"

En som har koll på hur tv:n har förändrat våra umgängesrutiner är Jonas Engman. Han är etnolog på Nordiska museet i Stockholm och berättar att tv:n snabbt gjorde avtryck både på våra vanor och möbler när den slog igenom. Det utvecklades snabbt en rad produkter som var direkt kopplade till tv-tittandet

– Allt från tv-soffor till tv-kannor och speciella serviser där porslinet var anpassat för att användas framför tv:n. Allt för att kunna ta sitt kaffe efter maten framför kvällens program.

Själva tv:n var designad som en möbel i sig. Apparaten var tjockare än dagens platta skärmar och såg ut som en liten byrå.

Jonas Engman tror att vi kommer att ha tv-apparater i våra hem även i framtiden.

– Vissa program har fortfarande en samlande lägereldseffekt. Men då krävs det att de sker i realtid och berör många människor, som Nobelfestligheterna, Melodifestivalen eller valvakor, säger Jonas Engman.