Osteoporos – benskörhet – är en av våra stora folksjukdomar. Den leder till frakturer som drabbar varannan kvinna, oftast efter klimakteriet. Trots detta möts patienter i Västra Götalandsregionen av en vård som är djupt ojämlik.
Skillnaderna är inte marginella – de är systematiska.
Bor du i Göteborg eller Skövde får du tillgång till några av landets bästa osteoporosmottagningar. Där finns resurser att utreda alla patienter som drabbats av så kallade lågenergifrakturer, till exempel efter ett fall i samma plan. Patienterna erbjuds modern behandling och förebyggande åtgärder för att minska risken för nya frakturer.
Men bor du i Trollhättan, Alingsås, Uddevalla eller andra delar av regionen ser verkligheten helt annorlunda ut. Där saknas ofta både struktur och resurser. Frakturpatienter utreds sporadiskt, tillgången till specialistmottagningar är begränsad och många får inte tillgång till de mest effektiva behandlingarna.
Konsekvenserna blir tydliga. Till osteoporosmottagningen på Sahlgrenska i Mölndal söker sig patienter från hela regionen – ofta efter upprepade frakturer och med långt gången sjukdom. Många har endast erbjudits basal behandling, utan adekvat utredning. Detta är inte värdigt svensk sjukvård.
Vi vänder oss därför direkt till regionens ansvariga politiker:
Hur kan ni acceptera så stora skillnader i vård, trots tydliga nationella riktlinjer?
Är det en slump att en sjukdom som främst drabbar kvinnor prioriteras så lågt?
Vad tänker ni göra, konkret och omgående, för att säkerställa jämlik vård i hela regionen?
Osteoporos är en allvarlig sjukdom där skelettets hållfasthet gradvis försämras. Resultatet blir frakturer, ofta i höft och rygg, med smärta, funktionsnedsättning och ökad dödlighet som följd. Men detta är inte oundvikligt. Med rätt insatser kan risken för nya frakturer halveras. Effektiva och säkra behandlingar som bygger upp och stärker skelettet finns, men används i dag i alldeles för liten utsträckning.
Det bor uppskattningsvis närmare 400 000 kvinnor 50 år eller äldre i vår region, varannan har eller kommer få osteoporos. För alla dessa patienter ger Socialstyrelsen högsta prioritet åt så kallade frakturkedjor, det vill säga systematiska arbetssätt för att identifiera och behandla patienter efter en första fraktur.
Vi har alltså kunskapen. Vi har behandlingarna. Det som saknas verkar vara vilja och korrekt organisation.
Mattias Lorentzon, professor och överläkare, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Ann-Kristin Bokström, ordförande Osteoporosföreningen Västra Götaland
Alexandra Charles von Hofsten, ordförande Alexandra - för Kvinnor & Hälsa
