Jag vill dela med mig av den oro jag har för våra barn i Sollebrunn och för mina kollegor som mår dåligt på grund av den stora nedskärning vår skola står inför. Man behöver inte vara särskilt insatt i pedagogik eller skolorganisation för att förstå konsekvenserna av det som vi nu är ålagda att göra.
I höstas fick vi två nya rektorer, otroligt engagerade och hängivna sitt uppdrag. De blev lovade en stabil organisation att arbeta med detta läsår, men på sikt behövde man spara pengar eftersom Sollebrunn skola under en lång tid haft en ekonomi i obalans. Efter några veckors arbete ska nu våra rektorer behöva göra sig av med 11 personer under pågående läsår. Värt att nämna är att de senaste 20 åren har Bjärke skolor haft 36 olika rektorer i sin organisation, ni läste rätt 36 stycken! Så obalans, vems fel är det? Jag vill hävda att det är de som styr, chefer och politiker, som misslyckats med att skapa rätt förutsättningar för skolan.
Vem vill vara ansvarig och säga till vårdnadshavarna att det stöd ditt barn behöver kan hen inte få? Vem vill säga till barnen att det inte finns någon som hinner lyssna och hjälpa till att lösa konflikterna på rasten när hen blev slagen? Vem står ansvarig när barn har ont i magen och inte vill komma till skolan? Vem ansvarar för eleverna som tänder eld på toaletterna och hotar varandra? Vem ansvarar för att eleverna ska klara kunskapsmålen och kunna börja på gymnasiet? Tydligen inte våra politiker som gömmer sig bakom skolchefen när det blåser. Skolchefen pekar i sin tur på rektorer och lärare för att lösa den omöjliga ekvationen. Hur mycket man än tycker att Sollebrunn skola behöver omorganiseras och förbättras så görs det inte i en handvändning. Det tar tid och kräver en långsiktig plan, men under tiden finns människoliv, barn och unga som ärras för livet. Det är självklart att det inte går att uppfylla skollagen, garantera barnens trygghet och lärarnas arbetsmiljö utan rätt förutsättningar.
Forskningen är tydlig, en trygg skola och en god utbildning är medicinen mot arbetslöshet, sjukskrivningar, gängkriminalitet, utanförskap och psykisk ohälsa.
För den som inte prioriterar barnens välmående utan bara ser till siffrorna så vill jag påpeka att det också är ekonomiskt oklokt att inte skilja korta och långsiktiga kostnader. Forskningen är tydlig, en trygg skola och en god utbildning är medicinen mot arbetslöshet, sjukskrivningar, gängkriminalitet, utanförskap och psykisk ohälsa. Detta kostar samhället mycket mer på lång sikt. Nedskärningarna är ett svek mot våra elever och i förlängningen alla invånares framtid!
Slutligen vill jag påminna om kommunens mål: Alingsås barn och elever erbjuds en av landets bästa utbildningar.
Ska man skratta eller gråta? Detta är ett svek mot mänskligheten.
Arg och orolig lärare
LÄS MER:Insändare: Vi måste bryta med den destruktiva nedskärningspolitiken
LÄS MER:Insändare: När siffrorna är röda väger inte barnens mående särskilt tungt
LÄS MER:Sollebrunns lärare skarpt kritiska mot nedskärningar