I Livsmedelsverkets uppdrag att ta fram nya kostråd fanns en tydlig politisk beställning från regeringen.
”Livsmedelsverket ska särskilt beakta hur kostråden, utöver att stärka folkhälsan, kan bidra till försörjningsförmåga i händelse av kris, fördelarna med animalieproduktion samt vilka livsmedel vi har goda naturgivna förutsättningar att producera i Sverige”
När Livsmedelsverket nu lagt fram ett förslag kan man trots att de lyfter mervärdet av svenskproducerad mat konstatera att de livsmedel som faktiskt förespråkas i stor utsträckning bygger på import. Förslaget, om bland annat mindre kött och mer baljväxter, avspeglar därmed inte den politiska beställningen.
Exempelvis behöver man för att kunna försörja befolkningen vid en kris se till vad som faktiskt kan produceras och lagras under sådana omständigheter. Historiskt sett har potatisens särskilda egenskaper räddat många svenskar från svält men ändå har Livsmedelsverket nu valt att inte ge råd kring potatisen.
Likaså köttets roll. Betesdjur bidrar positivt till biologisk mångfald. Inte minst i vårt nordiska klimat där stora delar av landet inte lämpar sig för annan produktion än gräs, som genom djuren förädlas till ett högvärdigt protein. Samma sak gäller de spannmål och baljväxter som inte uppnår kraven för livsmedelskonsumtion men som kan komma oss till nytta genom djuren. I tillägg utgör djuren även ett ”levandelager” som inte går att förbise när det gäller landets försörjningsförmåga. Särskilt inte i tider där utsäde, gödsel och drivmedel är svårare att tillgå.
Vidare borde kostråden också avspegla vad som går att producera i Sverige med hänsyn till förutsättningar i form av väderförhållanden, jordarter och de krav som ställs på oss bönder. Baljväxter är väderkänsliga och sett till markförutsättningar kan man inte odla dem på mer än 25% av Sveriges åkerareal. De går inte heller att odla på samma plats från år till år då de lätt drabbas av sjukdomar. En del baljväxter får inte ens ingå i växtföljden mer än vart 8:e - 12:e år. Det är med andra ord inte möjligt att odla dessa grödor för att kunna täcka behovet som kostråden förespråkar.
För att på allvar leva upp till den politiska beställning som gjorts behöver de livsmedel som förespråkas i kostråden i mycket större utsträckning vara anpassade för svenska förhållanden och vad som faktiskt går att producera samt lagerhålla här.
Morgan Svensson, ordförande LRF Alingsås, Anders Rydsmo, ordförande LRF Vårgårda, Jörgen Svensson, ordförande LRF Herrljunga och Thomas Eriksson, ordförande LRF Essunga.
