Jag har jobbar i över 20 år inom hemtjänsten. Jag har alltid sett fram emot att gå till jobbet innan men det gör jag ej längre. Det är ständigt ett jagande där ute när man jobbar och vi jobbar med människor som både är gamla och sjuka. Som undersköterska ger man 100 procent av både sig själv och sin tid och energi. När man sedan är på väg hem finns varken orken, lusten eller energin kvar. Där hemma har man sin familj och sina djur att ta hand om. Man vill inte vara denna ständigt trötta mamman/pappan som man är.
Det finns ett stort problem med våra scheman idag och det är att det inte finns någon återhämtning. På sin enda lediga dag är man så trött så man varken har lust eller orken att hitta på något. Man är helt enkelt slutkörd! Det var bättre förr när vi kunde lägga våra scheman själva, där inte dessa antal pass räknades på samma sätt, bara man fick ihop sina timmar för den procenten man jobbar. Det är svårt att lägga ett bra schema enligt dom nya EU-reglerna när man inte får lägga som man gjorde förut. Exempel jobba kvällspass och sedan gå på att jobba morgonen efter. Nu behöver man jobba flera kvällar i rad eller avsluta med en kväll innan ledig dag. Vilket gör att ledigheten blir kortare.
Det känns som om kommunen kör över oss gång på gång och förväntar sig att vi bara ska jobba och vara glada. Kommunen har satt ihop oss alla hemtjänstlag i små trånga lokaler. Våra små kontor gör så att vi får sitta ihopträngda när vi har rapportering och lunch. Medans vi knappt får plats på den lilla ytan vi har fått så har Kabomhuset renoverats för miljonbelopp där dem högre uppsatta ska sitta. Var är rättvisan?
Snart kommer det inte finns någon som vill jobba inom hemtjänst/vård längre. Jag ser många av mina kolleger som inte orkar längre dom byter till privat hemtjänst eller byter bana helt även om dom älskar sitt jobb. När ska jag kunna känna att jag ser fram emot att gå till jobbet?
Besviken undersköterska
