Nu riktar jag min fråga direkt till de ansvariga politikerna i Vårgårda kommun.
Hur mycket ska personal behöva larma innan ni förstår att detta inte handlar om enstaka klagomål utan om en verksamhet där varningssignaler staplas på varandra?
Avvikelser har skrivits. KIOR har lämnats. Brister i arbetsmiljö, dokumentation, rapporttider och brukarsäkerhet har påtalats upprepade gånger. Ändå upplevs responsen som svag och förändringarna som osynliga.
Under tiden fortsätter personal att arbeta med hög stress och känslan av otillräcklighet. Viktig information riskerar att falla bort när dokumentation inte hinns med. Tryggheten för brukarna blir lidande när tiden inte räcker till.
Det som oroar mest är inte bara neddragningarna. Det är att tystnaden från ledningen och ansvariga blir så massiv att personal till slut tappar tron på att det spelar någon roll att rapportera.
När engagerade medarbetare inte längre känner sig hörda förlorar kommunen sitt viktigaste skyddsnät: personalens kunskap om vad som faktiskt sker ute hos brukarna.
Jag älskar mitt arbete och vill ge våra äldre en värdig omsorg. Men jag vill veta om kommunens ansvariga verkligen lyssnar innan ännu fler medarbetare tystnar.
Så min fråga är enkel:
När tänker ni ta personalens larm på allvar?
Yennie Persson, USK/UMUD hemtjänsten Vårgårda kommun
