Det har blivit allt vanligare att föräldrar klagar på att 15 timmar i förskolan inte räcker när man är hemma med ett yngre syskon. Vissa verkar till och med beredda att skriva in sig på studier mest för syns skull, bara för att slippa vara hemma med sina egna barn och få mer tid på förskolan för storasyskonet.
Det väcker en ganska självklar fråga: när blev det kommunens ansvar att lösa livspusslet åt människor som själva valt att skaffa barn? Förskolan är till för att möjliggöra arbete och seriösa studier, inte för att fungera som avlastning för den som tycker att föräldraskapet blev mer krävande än väntat.
Att ha barn innebär ansvar, tid och uppoffringar. Det är inget nytt och inget orimligt. Därför blir det också märkligt när vuxna människor försöker tänja på reglerna för att slippa ta hand om sina egna barn.
Man kan också fundera på hur detta uppfattas av pedagogerna. Deras arbete är inte till för att andra ska kunna fuska sig till mer frihet. De gör redan ett viktigt och krävande arbete. Varför ska de dessutom bära konsekvenserna av att vissa föräldrar inte vill ta det ansvar som faktiskt följer med att ha barn?
Om någon på en vanlig arbetsplats låtsades studera för att slippa jobba, hade knappast kollegorna applåderat. De hade fått ta över arbetsuppgifter och bära en större belastning. Varför skulle samma beteende plötsligt vara acceptabelt bara för att det sker på bekostnad av förskolan?
Magnus
