Då kostråden ska ta hänsyn till avvägningar mellan hälsa, miljö och landets förutsättningar är SLVs uppdrag mer komplext än bara handla om animaliekonsumtion eller inte, vilket Tankesmedjan Hållbart Matsystems replik insinuerar.
En stor brist i kostråden är att man inte tagit hänsyn till någon uppdaterad kostvaneundersökning. Godis, läsk och alkohol som vi vet bidrar till ohälsa nämns inte alls som en potentiell orsak till fetma och cancer. Samtidigt hör kött till våra mest näringsrika livsmedel och är en unik källa till bland annat vitamin B12 och hemjärn – vilket är särskilt viktigt för kvinnor, då var tredje svensk kvinna och ca 40% av unga kvinnor lider av järnbrist.
I repliken förs även ett resonemang om att däggdjurens biomassa och betesdjuren hotar den biologiska mångfalden. Detta står i kontrast till forskningen som visar att betesmarker hör till de mest artrika miljöer vi har. Något som även uppmärksammas i de aktuella kostråden där man kan läsa ”Jordbruket bidrar även positivt, genom naturbetenas främjande av pollinatörer och bevarande av ett öppet och variationsrikt landskap, till ökad biologisk mångfald och viktiga ekosystemtjänster. Det inhemska jordbruket har stor betydelse för uppfyllelsen av de nationella miljömålen”
Vidare baseras stora delar av repliken på internationella siffror som inte är applicerbara på Sverige då vi har unika politiska, geografiska och biologiska förutsättningar. Svenska idisslares mat består till största del av sådant människor inte kan äta och växer främst där det inte passar att bedriva spannmålsodling. Utöver sommarbetet, odlas 90% av deras vinterfoder inom landet. 70% består av vall, 20% spannmål och 10% importerat kraftfoder. Av spannmålsandelen är dessutom en betydande del sådant som inte lämpar sig för humankonsumtion. Därför är det svårt att hävda att animalieproduktionen är beroende av importerat foder och att all mark som tas i anspråk av djuren skulle kunna användas till spannmålsodling. Om animalieproduktionen minskar kommer även jordbruksmarken i mellanbygd och norra Sverige att krympa. Detta skulle försämra både vår beredskap och uppfyllandet av Sveriges miljömål, inte det motsatta som påstås i repliken.
Animalieproduktion är således inte ett särintresse. Kostråden måste bättre reflektera vad som går att producera i Sverige och vad djuren bidrar med, för i slutändan handlar det om att vi som producerar maten får rätt förutsättningar för att kunna fortsätta bruka Sveriges marker på ett hållbart sätt.
Morgan Svensson, ordförande LRF Alingsås, Anders Rydsmo, ordförande LRF Vårgårda, Jörgen Svensson, ordförande LRF Herrljunga & Thomas Eriksson, ordförande LRF Essunga.
