När VGR upphandlade ätstörningsvård 2018 ingick som ska-krav att ha ”en läkare som är specialist inom barn- eller allmänpsykiatri alternativt allmänmedicin” (kursivering i tillägg) och erbjuda vård med kompetenserna: barnpsykiatriker, sjuksköterska, psykolog, fysioterapeut och dietist.
Det var också ett ska-krav att patienterna skulle få en individuell vårdplan med åtgärder för att förhindra självmord, måltidsplanering, schema för ätträning och, vid behov, parallell behandling av psykisk och fysisk samsjuklighet. Behandlingen skulle vara evidensbaserad och familjebaserad för barn och unga. KBT och familjeterapi nämndes inte i upphandlingen.
I sitt anbud beskrev Mando i detalj hur Mandometerbehandlingen uppfyller alla ska-krav och redogjorde för vetenskaplig evidens, resultat och kostnader i jämförelse med andra behandlingar.
Upphandlingen omfattade högst 70 vårdepisoder med ersättning dels när patienten inte längre hade ätstörningssymtom (remission), dels efter ett år. Dessa ekonomiska begränsningar gjorde det omöjligt att anställa alla kompetenser. I stället kom Mando och VGR överens om att vid behov skulle patienter erbjudas vård av personalen i Stockholm, inklusive en psykiatriker som är legitimerad KBT-terapeut. Övrig legitimerad personal var redan anställd i Alingsåskliniken, inklusive den specialist i allmänmedicin som var ett ska-krav. Allt i linje med VGR:s strategi ”Rätt Använd Kompetens” (RAK). Personalen i Alingsås hade redan behandlat 190 patienter till remission och alltså visat sig kompetent. Endast en av VGR:s andra kliniker hade alls behandlat patienter till remission, och bara fem till en mycket högre kostnad jämfört med kostnaden vid Mandometerkliniken (Thorstensson A.Ätstörningsvård i Södra Älvsborg, Dnr HSN6 28-2012).
Om Mando inte uppfyllt alla ska-krav hade VGR haft upphandlingsrättslig skyldighet att förkasta anbudet. Men VGR antog anbudet, upphandlade Mandometerbehandling och ingick avtal.
Under avtalet har Mandometerkliniken behandlat långt fler patienter till remission till en mycket lägre kostnad än VGR:s andra kliniker och därför sparat stora resurser i VGR.
Allt detta, inklusive svar på frågor som ställts och bemötanden av invändningar som rests och den IVO-anmälning som gjorts, har dokumenterats i handlingar som finns i VGR:s diarium. Det är också allmänt känt genom en rad debattartiklar i AT, se fotnot.
Mot bakgrund av dessa fakta är påståendet att Mando gjort sig skyldig till avtalsbrott både felaktigt och orimligt. Det är fel för VGR har inte upphandlat psykiatrisk behandling utan Mandometerbehandling, och, vid behov, behandling av en specialist i psykiatri tillika legitimerad KBT-terapeut.
Påståendet är orimligt för det bygger på en granskning av journaler som visar att 83 procent av patienterna blev friska. Lika orimlig är VGR:s IVO-anmälan där det påstås att en patient som varit frisk i två år utsatts för risker. Den patienten erbjöds, enligt avtalet psykiatrisk vård, men avböjde. Att man skulle ge patienten psykiatrisk vård mot sin vilja för att inte bryta mot avtal är inte bara orimligt det är oetiskt. För, som AT:s läsare vet gick bara 15 procent av 30 000 patienter som sedan 1999 fått psykiatrisk behandling i remission. Det är oförsvarligt att kräva att patienter ska behandlas med metoder som under lång tid visat sig ha så små effekter, när det finns effektiva metoder.
Avsikten med det påstådda avtalsbrottet framstår som ett försök att ”misstänkliggöra seriösa utförare”.
Vi ser i stället fram emot att Mandometerbehandlingen ersätts av en behandling med bättre resultat, och beklagar att VGR hotar med rättsliga åtgärder som straff för att våra patienter blir friska.
Cecilia Bergh
Per Södersten
Stefan Stern
Mandometer
Länkar:
